Då var man hemkommen från SSR och det var väl både roligt och tråkigt men vi kör en kort sumering…

Klockan 10:00 rullar “rallybilen” från Göteborg med målet inställt på Växjö. För att vi skulle få lite ombyte tog vi vägen om Borås, Gislaved och Värnamo istället för E6an. Vädret ger en inte bästa hoppet inför helgen då det är konstant regn i varierande mängd. Efter Borås passerar vi ett litet samhälle med en Mitsubishisäljare och på parkeringen står en gul EVO8a och fryser. Det var väl den största höjdpunkten på resan. Sverige är ett land med väldigt få tuffa bilar! Nej tyvärr, du med den gula Skoda RSen räknas inte som tuff. 😉 Vi anländer till Växjö och Quality Hotell vid ungefär 13-snåret efter en relativt lugn färd ner. Media-passet (tack Bosse @ Sportbilen.se) hämtas och kissblåsorna töms. En liten tuff dekal till bilen (sån dära triangel att sätta i rutan) monteras och vi beger oss i rask takt mot Älmhult. Den andra pressbilen från Sportbilen.se (LaGGE) ligger ungefär 30min för oss och är redan på plats. Han varnar oss för en flygande besiktning halvvägs från Växjö och vi tar det lugnt. Vägen är dessutom kameraövervakad så det finns inga planer på att låta högerfoten väga tungt. Passerar poliskontrollen och upptäcker att inga konstaplar syns till (kaffepaus innan de sätter igång?) och vi åker vidare.
Slutligen når vi fram till sträckan – SS1. Självklart väljer vi fel ställe att stå på – en vänstersväng i uppförsbacke som är lite halvskarp men inga problem för någon av bilarna. Istället för en rullning och två avåkningar så blir det inget att se, bara en kilometer att gå – och sen en kilometer tillbaka. Måttligt uppskattat av tjejen som är på god väg mot att bli höggravid. 🙁 Vi tittar på de flesta bilarna och beger oss sedan tillbaka för att åka vidare till SS4/SS7.
En kortare promenad denna gången tar oss till en 90-graders vänstersväng vid en gård. Regnet gör uppehåll och bilar börjar passera första gången. Inget speciellt händer här heller – som vanligt. x( När alla har passerat tar vi fram engångsgrillen och börjar käka korv med bröd. Rallydagens höjdpunkt än så länge vilket säger en del om hur upphetsande det är med regn och uppehåll. När vi är mätta och glada börjar vi fundera på att gå tillbaka mot vägbytet där vi kom in. Efter några bilar gör vi så. Inget har hänt där heller men ändå känns detta stället lite roligare. Bilarna bromsar inte in i en uppförsbacke vilket gör att de har lite större problem att få rätt hastighet in i böjjen. Dessutom står det några rundbalar i yttern så det blir lite smalt. Vi står och tittar på ett gäng Mitsubishisar som susar förbi och så händer det vi väntat på hela dagen. En EVO bromsar för sent, åker ner i yttern och drar med sig några meter skyddsplast. Bilen kommer vidare men skadorna medför att följande bilar inte får det lika lätt att se hur det svänger och deras inbromsning och kurvtagning blir lite osäkert. Några bilar senare beslutar vi oss för att lämna sträckan för att komma iväg innan alla skall hem. Framme vid bilen ser vi några personer som fotograferar min bil. Polarna skrattar och säger att jag snart måste börja ta betalt för att låta folk få fotografera bilen. Vi åker hem till stugbyn i Älmhult för att sova.
Väl där händer en mycket rolig händelse. När jag håller på att bära in packningen i stugan kommer två små pojkar fram och tittar på min bil. Följande sägs:
De: Fin bil.
Jag: Tack, tack.
De: Har du kört idag?
Jag: Hehe, nej, vi har bara tittat.
De: Titta så fin den är. Mmmmm.
De: Är det en riktig rallybil?
Jag: Nej, men jag har försökt få den att likna en.
De: Ok, fin.
Några sekunder senare sträcker en av dem fram ett block och en penna och frågar “kan du skriva ditt namn här?”. Jag ler och plitar ner en namnteckning. De tackar och går iväg. Mina första fans. 😀 :7 :+ Polarna fick höra detta hela kvällen och kommentarer som “Nähä, det säger du, men har du fått skriva en autograf då? Nä, precis, tyst då!” duggar tätt i “skitsnacksstugan”. Klockan blir sent och vi går och lägger oss.
Dagen efter händer inte mycket heller. Vi gör ett besök på SS10/SS13/SS17. Eftersom tjejen inte vill gå så långt så går hon och jag på ett annat håll än de andra. Vi hamnar vid några snabba kurvor där självklart ingenting händer. Några bilar är nära en telefonstolpe men “nära skrynklar ingen plåt” som det mindre kända ordspråket säger. Däremot placerar vi oss väldigt dumt de första bilarna och vår beräkning om att undvika lersprut slår helt fel. Tack vare två paraplyer som skydd blir vi inte helt dränkta. Vi flyr i panik till en kulle vid vägen innan kurvorna istället. Lyckligtvis börjar molnen med regn försvinna och den kära solen tittar fram. Vi sitter där och gassar i solen och vi håller båda på att slumra till. Nej, veteranbilarna var inte mycket att hålla sig vaken för. Förutom den svarta gamla Saaben som gasade på som attans. Tvåtaktare är coola!
Efter andra besöket av bilarna på sträckan beslutar vi oss för att det får räcka går vi tillbaka. LaGGE & Co tänker samma sak och vi möts vid infarten på sträckan. Vi åker tillbaka till Älmhult för att titta på servicen. Vi tar några kort på höjdarna för att sedan bestämma oss för att åka hem innan klockan blir alltför mycket. Ett besök på Tanka och sen tar vi förväl av Älmhult.
Bilarna styr västerut mot Halmstad och resan går bra. På de kilometrarna som avverkas på E4an blir vi omkörda av en gul Audi fylld med coola kids. De skall om till varje pris och vi släpper dem direkt. Gasar som tjuvar gör de för att sedan lägga sig i samma fart några bilar längre fram. Ja jösses vilken bil man tycks ha som “tvingar” andra till att köra om. När vi kör genom samhället Markaryd kommer vi in mitt i folkvimlet. Tydligen har de beslutat sig för att ha vårmarknad denna dag och vi glider sakta förbi. Folk vänder sig om och tittar, pekar och några fjortisbrudar “flirtar” mot bilen (mot mig kan det inte ha varit). Jag funderar på om jag skall låsa dörrarna så att tjejen inte springer ut och slår ner dem. Verkar vara ont om killar som har god smak då det gäller bilar i Markaryd, något för dig som singel att fundera på när du planerar en resa kanske? 😉 Vi åker vidare mot Halmstad och jag upptäcker en feature i bilen som jag under två år inte har använt. Om man drar “vindrutetorkarspaken” mot dig använder man torkarna. Vill man bara torka av rutan med ett svep drar man till i spaken istället för att drar ner och upp spaken. “Gud vilken suverän grej!” Detta berättas för tjejen som tittar på mig som om det vore dax att lägga in mig på ett behandlingshem.
I Halmstad skiljs pressbilarna åt då LaGGE & Co gör ett fikabesök på Eurostop medans vi fortsätter norrut på E6an mot Göteborg då vi har en tid att passa. 17:45 är vi framme i stan och 18:15 är bilen avsköljd och parkerad, bagaget står i hallen och vi ligger i sängen och tar igen oss med två glada katter som spinner sidan om oss.

Tack för mig! 🙂

PS: Våra bilder dyker upp på Sportbilen.se inom kort.