LAST EDITED ON Dec-05-02 AT 05:30PM (GMT)
Jag tar hela historien från början…

Klockan två på natten ringer en polare och undrar om jag kan göra honom sällskap till karshamn (3mil) för han ska plocka upp några vänner som varit ute och festat. De behöver skjuts hem och min polare behöver sällskap. Dum-snäll som jag är hakar jag på och erbjuder mig dessutom att köra in. Direkt när vi kommer upp på motorleden så får vi påhäng. Rätt irriterande så jag ger kaffet. Bilen bakom verkar inte vilja släppa taget riktigt utan kommer ifatt gång på gång. Innan sista avfarten mot karlshamn så ligger det två långtradare framför mig..i med 3:an ..över heldragen spärrlinje. Jag och polaren skrattar gott eftersom endast en komplett galning skulle haka på den omkörningen. 2 millisekunder senare ser jag 2 blåa saftblandare bakom mig…SUCKER!!!

Fan vad jag kände mig dum…helt jättekorkat..jag borde jag anat!

I vilket fall som helst så stannar han mig. Ber om körkortet. Jag ger honom mitt tjänste-id. Eftersom körkortet ligger hemma. Jag får hoppa in i polisbilen..

Till min stora glädje ser jag att det inte är en trafikpolis utan en hundförare med en/flera rabiata hundar där bak som skäller konstant. Jag börjar inse att han inte har någon teknisk bevisning som helst. Han är dessutom ensam i bilen utan vittne.

Han anropar polisstationen och ber att få uppgifer ur något register..sedan följer konversationen..

Bajsplockare: Jaha herr olsson det här blir en rapport, det förstår du va?. (så tar han fram blocket)

Allan: Ehh..mmm..jaha?

Bajsplockare: Hur snabbt tycker du att du körde?

Allan: Så snabbt som du har bevis för.

Bajsplockaren: (Skruvar lite på sig)

Allan: Jag tänker inte erkänna något utan bevis.

Bajsplockare: Okej då får du inte tillbaka det här! (säger han och visar upp mitt tjänste-id från försvaret). Om du inte erkänner nu så kommer jag lämna över ärendet till åklagaren som väcker åtal.

Allan: (Jag visste att han inte hade något emot mig. Men jag kunde inte riskera ett åtal med tanke på mitt jobb inom försvaret. Så jag ställer en motfråga) – Hur snabbt tycte du att jag körde, om du tänker skriva rapport?

Bajsplockare: Jag mätte din hastighet till 160km/h på 90 väg. Men det kan jag inte skriva på rapporten. Vi säger 120km/h så får du 1600:- i böter.

Jag funderar lite fram och tillbaka och beslutar mig till slut för att gå med på att erkänna. Polisen skriver rapporten och ger mig böter. Sedan säger han..

Bajsplockare: Tur för dig att du inte råkade ut för TA, för de hade inte dragit av en endaste kilometer.

Allan: TA?

Bajsplockare: Trafikavdelningen..

Allan: Aha!..Tur för Er att jag inte körde min egna bil..

Bajsplockare: Varför då?

Allan: För då hade du aldrig kommit ifatt mig. }>

Bajsplockare: Du kan gå nu..kör försiktigt!

Saken är den att jag har ångrat mig som fan att jag erkände. Det borde jag aldrig ha gjort eftersom de inte hade bevis för att väcka åtal.

Nu till det roliga…

Idag fick jag ett brev av polisen. Där står det något i stil med:

—
Det angivna föreläggandet av ordningsbot har bedömt innehålla följande felaktighet;

Felaktig uppgift
Förseelsekoder: 170F

Rätt uppgift skall vara
Föreseelsekoder: 170E

De vill alltså rätta föreläggandet som jag skrivit på. Och nu vill de ge mig tillfälle att yttra mig med anledningav den ifrågasatta rättelsen.

Sedan står det längst ner..

Ovannämda fel kan -om ni inte motsätter er detta -komma att rättas enligt ovan.

Asså vad är det som händer om jag motsätter mig rättelsen?
Jag har ju erkännt en gång men har inte den domen vunnit laga kraft eller?

Någon som är haj på detta?

/Allan

—
I’m a cop and you will respect my authoritah!