kolla in den här tråden i FAQ http://www.subaruclub.se/forum/showthread.php?t=63981 d—0.o—b

här kan du kolla på bilar http://www.pistonheads.com

kollade igenom pistonheads och det fanns inte alls lika många som det fanns förr och det fanns inte några jätte billiga Type R längre (runt 4000pund) heller utan dom låg runt 7000pund.

är väll inte så mycket att tänka på igentligen, det du ska tänka på att ju mer orginal den är desto lättare är det att regga in den samt att du måste få med dig V5C pappret (englands motsvarighet till reggbevis).
inlägg 68 i faq trådan

När du hämtade kärran fick du ett registringsbevis, V5C. Detta papper använder Transportstyrelsen för att fylla sitt register med uppgifter på fordonet ifråga. V5C används av dem för att göra ursprungskontroll, dvs. säkerställa att där inte finns några juridiska problem, stöld eller andra oegentligheter.

V5C skall innehålla alla uppgifter som är minimum för att föra in fordonet. Tyvärr är engelsmännen rätt slarviga, varför t.ex följande uppgifter ibland saknas:

Motorkod
Totalvikt
Axelavstånd
Effekt + norm

Vissa av ovan uppgifter kan man utläsa hos andra motsvarande bilar men det är inte säkert att reg.besiktningsgubben (autoriserad av SWEDAC) godkänner dessa, vilket jag tycker är löjligt men så fort det är annat ‘chassi ID’ (VIN) så skall alla uppgifterna för just ditt fordon kunna styrkas.

Det som då sker är att regkillen begär in dessa uppgifter av dig, du måste kontakta IM i Helsingborg för att få respektive uppgift för just ditt fordon. Varje uppgift kostar tyvärr 800+moms 🙁

kanske ska uppdatera på hur det gick med resan hem med pärlan.
tyvärr kan jag ju då ej lägga upp bilder å så men får väl skicka bilderna till patrik så kan ni få se bilderna iaf.

här kommer ett lååååååååångt inlägg som jag nyligen la på min fb. men ni förstår säkert att det gäller oss båda.

alright så storyn i hela om vad som hände och hur det gick att hämta hem Patriks älskade pärla från england.
Det hela började för min del på torsdagen, eftersom jag jobbade kväll den dagen så kom jag hem ca 22:15 i hopp om att jag kunde sova några timmar innan vi sitter i bilen till skavsta flygplats. Dröjde inte länge förrns jag märker att jag inte kan sova för att 1) för många tankar kring resan som skulle ske om bara några timmar 2) Patrik satte igång att börja snarka högt som satan och jag som då är lättväckt vaknade upp varje gång han började snarka. så efter x-antalet försök så gav jag upp och gick å duscha, sminkade mig och satt och väntade på att vi skulle åka.
03 på natten så väckte jag patrik då jag vet att han är svårväckt även med väckarklockan, så att vi skulle hinna med å åka till patriks polare Krister som skulle hjälpa oss att köra hem volvobilen från skavsta. Resan till skavsta va inga problem i sig och det flöt på riktigt bra. Väl på flygplatsen passar jag på att äta frukost, va väl inte så mycket å hänga i gran men hade iaf nått i magen. När det väl va dags att gå till gaten så visade det sig att Patriks nationella ID inte funkade att använda (något som patrik hade tittat på flertalet gånger hemifrån men missat att, för att man ska kunna åka med Nat ID så är det from 1 juli 2015 som det gäller, dvs patrik missade ca en månad på det) i ren panik sticker patrik iväg till polishuset mitt emot flygplatsen för å snabbt fixa ett temporärt EU-pass på 1000 spänn. Jag å andra sidan hade sen mars/april redan fixat ett nytt till migsjälv så för mig va det inga problem men eftersom jag blev igenomsläppt och dessutom stod nu på andra sidan då dom höll på att kontrollera alla pass och papper UTAN Patrik så blev jag nu lagom orolig/nervös. Tänkte hela tiden, vafan ska jag göra nu då? han har min mobil och jag skulle kunna åka själv men hur ska jag åka därifrån till dit vi skulle osv?..
Ovissheten släppte när jag såg att Patrik kommer igenom passagen men lagom irriterad och ursäktar sig hela tiden med vilken skitidé Sverige har osv. jag å andra sidan är väldigt lättad efter detta. nåväl.
Väl på flyget så sitter vi i 2 timmar ca på flyget (ashårda säten) innan vi kommer till Stanstead flygplats. väl där så tar vi bussen till Luton flygplats för å sen byta till en lokalbuss som gick till tåget där tåget sen tog oss till Bedford (slutdestination för tåglinjen samt vår sista del av den kommunala sträckan). Måste säga att Englands Kommunala och regionala transport är ofantligt väl tajmade i tid! det va verkligen mellan 5-15 min väntetid totalt för alla sträckor vi gjorde!
väl i Bedford så möts vi upp av “Max”, försäljare till just hans bil men också till flera andra Subaru Imprezor (bla den som han hämtade upp oss i, som ja förälskade mig i väldigt mycket). vi kommer fram till hans bakgård (?) där dom alla står snyggt uppradade på gården, även dom (inkl patriks pärla) i garaget. Efter att ha pratat mycket om diverse olika saker om bilens “fel” och bra saker, om hur fälgarna skulle bytas osv (lämnar över till Patrik för den delen) så var det dags att testa körförmågan. Vid detta laget så såg jag verkligen hur både nervös och överlycklig Patrik var. Sken upp som en sol och log mestadels av tiden. Främst kanske det också va för att “Max” å han hade ett sådant bra samtal med varann men också för att dom båda brinner för just bilen Subaru Impreza.
Max gjorde en teststräcka först där patrik fick höra och känna från passagerarsidan hur bilen va. Måste säga att även jag va väldigt imponerad av bilen! Riktigt skön och följsam. Så efter det så berättade Max att han behövde sticka iväg på ett möte lite snabbt och då passade vi på att äta. (efter sisådär 14 timmar sen du senast åt (iaf för mig) så blir du lagom hungrig) Precis 45 min senare hämtas vi upp igen och Patrik får köra en teststräcka med bilen. Nu blev både jag och Max väldigt oroliga. inte nog med att Patrik försökte så gott han kunde anpassa sig till vänstertrafik, han försökte också hålla sig i sin fil om jag säger det så och det…. ! gick väl sådär. Både jag och Max sket på oss i byxan när vi väl kom tillbaka till bakgården. När vi hade lugnat ner nerverna lite så går vi alla in till kontoret för betalning och kvittens osv.
När vi väl ska lämna bakgården för att köra nu då själv hem så märker både jag och Patrik hur meganervös Max är men vi försöker lugna han med å säga att vi kommer ta det megalugnt och hör av oss om det är så att vi behöver.
hahaha, ojojojoj… resan från bakgården va verkligen ett mardrömsscenario. Först å främst så behövde vi tanka bilen då den låg på reservtanken. Att hitta en bensinmack med bara Max direktiv va som att säga till en 1 åring att gå från Stockholm till Göteborg. SKITSVÅRT! Så efter lite panik och felkörningar ungefär 5 min inpå resan hem satte jag igång min GPS för att vi skulle på någorlunda sätt hitta oss ut genom skiten vi stod i men främst, hitta den där bensinmacken. Sagt å gjort så efter ytterligare 5 min med GPS så hittade vi dit till slut.
Sen kom nästa problem, Bilresan på trånga engelska vägar, med en karl som är osäker deluxe på hur bilen ska ligga i filen samt ha tokglada engelska fartdårar i röven hela tiden va riktigt jobbit för oss båda. Eftersom vi båda hade sovit dessutom dåligt så va vi dessutom på hugget hela tiden på varann och resulterade i att jag ofta tappade min humör då jag konstant sa till han att ligga mer till höger (högerstyrd bil you know) samt att jag samtidigt ska för Patriks skull hålla koll på hur han ska ligga i rondellerna osv OCH samtidigt kolla GPSen hela tiden för att vi nån gång skulle komma fram. (vår nästa plats att komma till va till Harwich färjehamn för å ta färjan sen in till holland.) Ungefär en timma inpå resan hade vi kommit till lite mer större vägar och patrik kunde slappna av aningen. Jag å andra sidan va fortfarande uppe i varv då jag va extremt törstig och fortfarande behövde för patriks del, kolla på GPSen. nåväl.. väl framme vid färjan så är jag megatrött.. hade nickat till några gånger då jag nu hade varit vaken i snart 24 timmar och kroppen ville sova men patrik insisterade på att ja skulle va hans kartläsare då han inte kunde göra både körningen och kartläsningen samtidigt. (förståeligt framför allt i england). Vi går in för å kolla när färjan går varpå kvinnan vid disken säger: sorry, färjan är fullbokad och vi kan inte ta in fler för kvällens färja. ni får antingen åka på morgonen med denna färja eller så rekommenderar jag att ni åker till Dovers färja. i mitt huve skrek det bara :
-Fuck! jag kommer seriöst aldrig få sova.
Men efter kort samtal med henne så beslutade vi ändå att åka till Dovers färja. så 2 halv timma i onödan till Harwich.
Resan till Dovers färjan gick bättre i körandet för Patrik för då körde vi mestadels motorvägarna ner till Dover, vi stötte på en köbildning som varade typ 10 min men annars flöt det på riktigt bra. väl i Dover så gjordes en säkerhetkontroll av alla bilar som skulle till Calais, frankrike, för å sen borda färjan. Väl på färjan började vi undra varför vi tog just den iaf.
Asså tänk er en hel fransk skola hoppa på båten också där dom också knuffar och stökar ner hela båten men där dom också lyckas bli tillsagda av båtpersonalen att inte springa på båten för deras egen säkerhet, vilket dom såklart skiter blanka fan i . Går tom så långt att dom ber att få prata med Lärarna i informationsdisken. -.- vilka snorungar. Det va också även här som Patrik ville vila ögona/vila men lämnade mig vaken så jag kunde vakta alla prylar (pass,nyckel osv) så åter igen fick man inte sova. 2 timmar senare så kom vi in i Calais hamn där jag knappt kan hålla mig vaken och Patrik likaså.I desperation så söker jag upp närmaste hotell för vi behöver sova. Patrik börjar bli orolig för att hotellet ev skulle kosta för mycket medans jag blir irriterad och bara skiter blanka fan i va han säger och letar. men några min senare så hittar jag äntligen ett hotell med bra recensioner där vi ta in 01:00 ca på natten för å sova. denna gång va jag så irriterad och galet trött att jag betalade för det då jag bara ville sova.
07:30 var det dags igen att åka vidare mot Belgien/Holland och Tyskland. Flyter på bra men Patrik har fortfarande problem med å hålla bilen till HÖGER i varje fil trots att vi kommit in i EU där det är högertrafik. Jag å andra sidan är fortfarande trött trots att jag fick 6 timmas sömn så jag märker att jag fortfarande nickar till i bilen så fort det blir för “lite” för min hjärna att koncentrera sig på. VIpassar på att köpa energidryck och läsk på vägen då vi båda va väldigt trötta. Vi passerar igenom Belgien och Holland utan direkta problem men när vi kommer in till Tysklands gränser så stöter vi på tysk polis. Jag började bli lite nervös nu, jag vet att bilen låter extremt mycket pga att den inte har katalysator (?) i sig osv men Patrik tog det nog lugnare.
Visade sig att dom stannade oss för Drogkontroll.(pga att vi åkte via holland där droger är lagligt och eftersom engelska bilförare framför allt i sånna bilar som patrik kom i, oftast tydligen köper droger i holland så ville dom kolla oss) allt gick bra eftersom patrik hade alla papper. pratade tydligt och inte visade på något sätt att han skulle vara påverkad så tackade dom för vår tid och åkte vidare och vi fortsatte resan.
Nu några timmar in i Tyskland så började vi få problem med GPSen. Eftersom jag körde med Googlemaps där den inte direkt uppdaterar alla vägbyggen så ville GPSen att vi prompt skulle åka igenom alla förbannade tänkbara vägbyggsvägar. Detta gjorde att vi förlorade tid på att hela tiden försöka köra runt osv. Till slut fick jag manuellt leda oss ut på bästa sätt på annan väg för att vi skulle få åka till Puttgarden. va inte lätt kan jag hälsa. framför allt när två av avfarterna i tyskland va avstängda för en “tänkbar” omväg till puttgarden. va på väg att ge upp tills GPSen hittade en annan (3:dje) väg runt hamburg.
Så ytterligare några timmar senare så nådde vi Puttgarden. Vi hade tidigare frågat några polare om dom ville ha nått men att en av dom egentligen va den enda som sa nått så vi köpte det som önskades av och en liten present till en annan polare trots att vi inte fick tag på han. Väl klar där så tog vi ytterligare en färja till Danmark. Det va väl här Patrik började få riktiga problem med sömnen då han hade svårt att hålla sig vaken. Tyckte synd om han då jag kände mig piggare än va han gjorde men va tillräckligt trött för å nicka till.. försökte få han att övertalas om att han behöver vila och att jag kan köra bilen. men han prompt svalde tröttheten för sekunden för å stolt köra bilen vidare.
Väl inne i Sverige börjar han känna sig för trött så han inbillar sig om att en halvtimmas vila (efter 13 timmars bilfärd) är tillräckligt för å köra dom sista 6 timmarna hem. så han stannar bilen, ber mig att vakta bilen och så får jag åter igen inte sova, han sover för ca 45 minuter och åker sen vidare. Jag börjar känna mig pigg igen efter att ha Nickat till hela tiden dom närmaste 3 timmarna och lyckats sova mindre än en timma på dom så såg piggare ut för stunden. Ca en timma efter hans vilande så stannar han bilen och säger:
-Det här går inte jag vet inte om jag nickade till när jag körde och eftersom jag inte vet om jag gjorde det måste jag stanna.
Sagt å gjort, vi stannar vid ljungby rastplats. MEN (!!!) härifrån börjar patrik inse att han kan inte köra bilen hem utan ordentlig sömn så kollar han med mig om jag kan köra bilen hem. Jag får lite av ett gläjdeskutt i hjärtat trots min trötthet och ta och sätter mig vid ratten. Ska jag vara ärlig så hade jag inte räknat med att jag skulle vara “bra” på å köra den högerstyrda bilen från allra första början men det gick verkligen bra! Smiley grin Tom patrik blev lite förvånad då han kämpat som fan i mer än 13 timmar med å försöka hålla bilen i rätt fil och rätt plats i filen. men i vilket fall.. WOW! Säger jag bara… vilken skillnad det är på denna bil och hans gamla! Mycket skönare, följsam och underbar på alla sätt å köra med! Smiley heart
Jag blev väldigt glad att jag fick möjligheten att köra den där pärlan dom sista timmarna som va kvar på vår resa för det va så otroligt skönt! Det enda som va/är ett minus är att 1) sätet är för lågt för mitt ben så jag får extremt ont i låret när jag kör bilen (framförallt långsträckorna) 2) att den är så extremt högljudd att man blir bedövad. xD
Vid detta laget hade Patrik lyckats somna då jag hörde han då och då snarka breve mig och jag hade lyckats få igång min koncentration på bilkörandet vilket gjorde att jag inte kände mig lika trött längre under resan. När vi väl kom hem så var det bara å hämta upp vovvarna i volvon igen ( yepp, ingen hund i Subban inte Smiley wink ) och åka hem. duscha och sova sisådär 8 på söndag morgon ( vi skulle enligt GPSen varit framme vid midnatt- 1 på natten till söndagen men blev försenade med 7 timmar, troligen pga alla stopp vi gjorde för kisspaus, färjor osv men hem kom vi allt.)
Helt jäkla galen och intensiv resa det varit med väldigt dålig sömn och ovana att köra en högerstyrd bil, men…. nu står pärlan hemma i hans garage och lyser sig fin i garaget. Dock väldigt skitig vindruta nu då vi upptäckte att den inte vi spruta spolarvätska men det löser han troligen framöver.

Först och främst måste jag säga att jag är imponerad av hur mycket detaljer som finns med i beskrivningen av resan. Speciellt med hänsyn på att ni måste ha varit väldigt utmattade och trötta. Kul att ni delade med er av hur det gick! Måste ha känts väldigt skönt att vakna nästa morgon efter att ni kommit hem igen och att åter ta sig en titt på bilen som ni så mödosamt kämpat för att få hem 🙂