johnor
Hela grejen har blivit väldigt dålig för mig. Det hela började med att jag blev tvungen att byta jobb och gick ned i lön från 28 000/mån till 20 000/mån. Detta gjorde att jag inte hade råd att ha kvar bilen med tanke på att det är mycket kostnader förknippat med en bil. En försäkringspremie på 14 000 / år var bara en av dom. Bensin, garage, skatt, service och allt annat skit var mer än försäkringen. Jag försökte därför sälja bilen och annonserade här och där, men som ni kanske vet så är Imprezan en ovanlig bil och det var faktiskt ingen som svarade på annonser trots att jag annonserat både i tidningar och på nätet.
Om jag hade sålt den till en bilfirma för att få cash hade jag fått löjligt lite, fick inget rakt besked, men fick erbjudandet om att få 75 000 om jag bytte in bilen.
Med detta som bakgrund så kändes det som att om jag ska sälja bilen till kraftigt underpris, vill jag åtminstone att någon jag känner ska ha glädje av bilen. Mina föräldrar ville ha en andra bil, men hade väl inte tänkt köpa en dyr Impreza, så vi löste det så att dom köpte bilen genom att skriva över den på dom och fortsätta betala av det lånet jag hade på bilen. Eftersom man inte får ta billån från banken om man köper av privatperson så har lånet stått kvar på mig och jag har fått pengar månadsvis av föräldrarna. Det har varit en superbra lösning. Jag har inte längre samma höga kostnader, dom har en bra bil och vid de tillfällen jag behövt låna bil har dom ställt upp.
Nu när det hänt en olycka inser man att det är en värdelös lösning då jag inte kan bevisa att det är mina föräldrar som har ”det lagliga ekonomiska intresset” i bilen då vi ju aldrig gjort en stor transaktion. Jag har ju fått månadsvisa betalningar för lånet och dessa har ju även varierat eftersom det är ett lån med fast antal betalningsperioder och fast ränta. Det har varit trevligt med söndagmiddagar när man gått hem både med matlåda och mer pengar i fickan!
Nu vet jag inte hur vi ska kunna bevisa att det är föräldrarna som har det ekonomiska intresset i bilen. Det är ju ord mot ord. Jag förstår heller inte varför vi ska behöva bevisa det. Det borde ju vara Folksams sak att motbevisa det. Är man inte oskyldig tills det är bevisat annorlunda? Och hur kan man bevisa att det i huvudsak är dom som nyttjat bilen? Dra grannarna inför domstol och svära med tre fingrar på bilen? Dom tänker väl knappast på vad det är för bil som står där? Och hur ofta ser dom en bil som antingen står utanför en förälders arbetsplats eller inne i ett låst villagarage?
Dessutom, varför kräver inte Folksam denna bevisning när försäkringen tecknas? Hur kan Folksam skicka fakturor till mina föräldrar i över två år och sedan när det händer något vägrar dom betala för dom tror inte på att det är deras bil. Det är det här som gör mig mest förbannad av allt.
Det enda dom ser är att premien när jag hade bilen var 14 000 och nu är den 5 000. Risigt läge!
Det är inte utan att man undrar vad som hänt om läget var det omvända: bilen stod på mig och mamma krockade bilen. Hade vi då behövt visa att det var jag som hade det ekonomiska intresset? Knappast. Det är förnedrande att vara ung man.
Om det nu är så att man går vidare till domstol måste vi själva stå för domstols- och advokatkostnader? Isf riskerar man direkt inte bara att förlora inbetald premie, betala skadorna på bilen, utan dessutom rättegångskostnaden. Man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att Folksam och jag och min mamma har olika budget när det gäller advokatkostnader. Även om man har rätt i sak, men svårt att bevisa, riskerar man att förlora och vips rök ännu mer pengar.
Vad kan man göra? Folksam har bestämt sig för att det är jag som har ”det lagliga ekonomiska intresset” i bilen. På sätt och vis har dom rätt: mitt intresse ligger i att inte behöva betala reparationer alternativt köpa en ny bil åt mina föräldrar. Faktum är att mitt intresse i den synvinkeln är förbaskat stort… Undrar om det är det ekonomiska intresset dom syftar på.
Mvh // Johan