Toni
Har kollat nu med Stötdämparexperten inom vilka klick-lägen de anser att man med bibehållen “matchning” med dämparna kan behålla original-fjädrarna och att de ändå med lätthet trycker isär dämparen.
Svaret är att originalfjädern helt klart klarar hela spännvidden av hård dämpning hos dämparna. Även med max hårdhet på dämparna kommer fjädern klara att dra isär dämparna. Däremot så är det så att optimal inställning kommer bero på vägförhållandena. Därmed menas att i hårdaste inställningen på dämparna på knixig, ojämn väg så kommer kanske inte fjädern HINNA att dra isär dämparen innan nästa stöt kommer. Därmed inte sagt att bilen “sätter sig” men det går långsammare att få isär vilket innebär sämre dämpning inför nästa ojämnhet tills dess att ett jämnare parti kommer och fjädern hinner göra sitt jobb. Man bör alltså prova sig fram med inställningen efter vilka vägförhållanden man kör på ett sånt sätt att hårdheten aldrig är större än att fjädern hinner med att dra isär.
Vet man att man ska ut på jämn fin bana så rekommenderas t o m att starta med absolut hårdaste inställningen – och sen i så fall släppa efter om banan skulle kräva det. På bana kommer ju antalet ojämheter att vara få och små. Därmed klarar dämpare/fjäder sitt jobb även hårt ställda. Ska man däremot ut på ojämn knixig väg så bör man gå åt andra hållet och starta med t ex ett mediumläge köra och känna efter, sen spänna hårdheten i dämpningen efterhand så länge fjädrarna fortfarande hinner med att sära på dämparen efter varje ojämnhet.
Man känner tydligen detta väldigt bra när man kör och kan därmed våga experimentera själv.
Som sagt det ska bli intressant att testa sig fram i sommar! Förra helgens körning på små knixiga vägar i Västmanland gav verkligen mersmak. Man vågade ladda på bra utan att greppet försvann.