- Detta ämne har 14 svar, 1,198 deltagare, och uppdaterades senast för 18 år, 5 månader sedan av
Grusdraparn.
-
Inlägg
-
syke
Jag har nyligen importerat en Subaru Impreza WRX RA STI från Japan. Under motorhuven ska någonstans runt 300 Japanska samuraihästar trava omkring på grönbete. Vikten ska vara strax över 1200kg. En växellåda med låg utväxling ska göra den rapp i hastigheter 0 – 100 och ge den en topphastighet strax över 200km/h. Ett snabbt åk skulle många säga.
Idag är jag trots allt benägen att säga att den är slö. Slö slö slö. 300 samuraihästar? Snarare 300 sumohästar.
Ikväll blev min oskuld tagen – brutalt. Jag fick mitt förhållandevis korta livs första tur på en sporthoj.
Iklädd ett alltför stort skinnställ, vanliga skor, ”Michael Jackson”-MC-handskar och en hjälm placerade jag mig gränsle över bakänden på en Kawasaki Ninja. Vi rullade ut från garaget i Bromma och åkte mot Ulvsundavägen. Allt gick lugnt och sansat. Den lät inte så mycket som jag trodde att den skulle göra, den kändes smidigare än vad den såg ut stillastående och man satt förhållandevis skönt. Det var fortfarande relativt mycket trafik på Ulvsundavägen, och jag minns att jag tänkte ”Fan – köer, det här kommer att ta tid” samtidigt som Andreas började sicksacka fram mellan bilarna vid rödljuset. Det tog inte lång tid innan vi passerat kön och stod längst fram.
Det var då och där, ståendes längst fram vid ett rödljus med en raka framför mig stirrandes in i ryggen på en tröja med trycket ”Potatoes MC” på, som jag funderade på om det här verkligen var en bra idé. 200 meter senare och ett antal km/h fortare var tanken utbytt. Det här VAR ingen bra idé. Det var en FANTASTISK idé!
Färden gick bort förbi Solvalla, upp på kymlingelänken och vidare mot E4 norrut.
Det kändes väldigt märkligt att sitta så nära bilarna man kör om att man nästan kan ta på dom. Att man samtidigt kan titta NER i bilarna man passerar gör saken ännu märkligare. Man fick bra överblick över allt runtomkring.
När vi kom upp på kymlingelängen blev det lite mindre tätt mellan bilarna och jag fick veta hur det känns när man gasar på ordentligt. Det var som stålvajrar gick från gashandtaget direkt till mina mungipor. Vid varje gaspådrag åkte mina mungipor upp till ett löjligt flin som övergick i ett skratt dolt i en hjälm omgiven vindsus. Den tvåhjuliga ninjan ville aldrig sluta dra verkade det som. Min turbomatade bil tappar kraft vid 6000 varv. Här ÖKAR kraften vid 6000 varv!
När färden gick upp på E4 slog en förståelse mig som en knytnäve i ansiktet. Förståelsen att aerodynamik är viktigt när man åker fort. Det kändes som mina späda nackmuskler fick kämpa mot en uppercut i ultrarapid. Inte blev det bättre av att Andreas hukade sig ner bakom sin minimala framruta. Mitt under allt detta nackslit kunde jag inte låta bli att pressa fram ett stort diaboliskt hånflin under hjälmen. Detta var utan tvekan den sjukaste, skönaste känsla jag känt av.
Vid inbromsningarna satt jag som en blöt bakprilla kastad på en vägg i ryggen på Andreas. Någon tiondels sekund senare tryckte jag händerna för fullt emot tanken och jag lyfte nästan från sätet. Och sen fortsatte resan med flertalet gaspådrag, höghastighetsrepor, inbromsning och även en och annan bit på bakhjulet.
För övrigt kändes det inte riktigt lika läskigt att åka på bakhjulet som jag hade förväntat mig, mer åt det konstiga hållet. Det känns bara fel liksom. I min hjärna, begränsad av det jag upplevt i livet, bör inte något som jag sitter på – som har en motor, stötdämpare, bromsar och kylare – kunna köra på bakhjulet. Men det gick alldeles utmärkt.
Det går inte på något sätt att jämföra rappheten, vare sig i acceleration eller inbromsning, med någon bil jag åkt. Om man sedan tänker på hur stor den procentuella skillnaden i vikt gentemot effekt blir när 70kg extra läggs på ekipaget i form av mig, inser man snabbt att det förmodligen går att åka ännu fortare!
Av de 45 – 60 minuterna jag fick åka hann jag känna hur otroligt roligt det är med två hjul. Accelerationerna och farten blev nästan som en drog. För första gången i mitt liv vet jag hur det känns att vara en människa fastnaglad i en kanonkula på två hjul.
Motivationen till att plöja ner massa pengar i bilen för att få den snabb sjönk kraftigt idag. För en fjärdedel av pengarna kan man få något som är så mycket snabbare. Tur att jag har en uppsättning fulldubb liggandes!
Uäck, nu orkar jag inte skriva mer trots att jag skulle kunna skriva ett par spaltmeter till om den här upplevelsen. Det måste upplevas!
SecretAgentMan
…och tänk dig känslan av att åka grushoj själv för hälften av vad den asfaltsräsern kostar, och det är precis lika svinkul (och betydligt mindre livsfarligt)…
Men jag vet hur du känner, det är precis stopp med att hälla pengar i den silvriga saken, det busas på 2 hjul här hemma.
/J
Pontus
fattar inte att jag läste hela skiten :D.. nu vart jag hur sugen som helst o köpa en VW Polo o en Yamaha R1a istället 🙂
OzO
2 hjul är 2 hjul för lite… :+
/G
_____
::::: | ~ ”…otrevligast, men framför allt bäst å värst…” ~ | :::::STIred
2 hjul är 2 hjul för lite… :+
Instämmer 🙂
Tror dessutom grabbarna aldrig åkt en 9sekunders bil innan. Iofs inte jag heller…..än 😀 😉
/r-aningen överoptimistisk kanske 😀
Tror dessutom grabbarna aldrig åkt en 9sekunders bil innan. Iofs inte jag heller…..än 😀 😉 /r-aningen överoptimistisk kanske 😀
Du är välkommen att bjuda mig på en åktur. Och samtidigt förklara hur mycket pengar du lagt ner på bilen och sen motivera det mot de ca 50k som det kostar med båge och utrustning. :+ 🙂
Manor
Det var en väldigt rolig läsning Stefan. Det får mig att tänka tillbaka i tiden då jag över en helg fick låna en Suzuki 1100 Katana som var bland det värsta man kunde ha på ”medeltiden”. Med orden ”det händer ingenting under 7000 varv” ringande i öronen så drog jag på vid första och bästa raksträcka…och j-vlar i gatan vad det gick. Med skräckslagen blick kastar jag ett öga på varvräknaren…6500 varv…f-n jag hade inte upplevt någonting än. Efter någon dag så vågade jag hålla i tills den nästan varvade ut. Känslan som infann sig var overklig…man kände sig som en seriefigur som fladdrade bakom styret.
Köpa en vass sportbåge…aldrig i livet…det är i ärlighetens namn helt j-vla livsfarligt. Det är som du säger en kanonkula som man ska försöka att tygla, och minsta misstag så är man bara en liten blöt fläck.
Jerry, visst är en ”grusåkarhoj” kul…men det är väldigt svårt att jämföra den med en sporthoj. Det blir lite som att jämföra en optimistjolle med vattenskoter ;).
Det roligaste jag kört är dock snöskoter, och det kan nog många av våra norrländska vänner skriva upp på. Jag har en Arctic Cat 900 (en 3 cylindrig tvåtaktare på 163 hk) som numera har några år på nacken. Jag kan lova att det rör på sig när man har rejält fäste. Det är skidlyft till höga hastigheter, 0-160 km/h på en ”grisblink” (som de säger i norrland) och en toppfart på mätaren ut och lite till. Det är grejer det…och känns inte alls lika livsfarligt som sportbåge.
Niklas
Äsch, hojj är beeeescht. 😛
Sporthojar är klart fjolligt (för att inte tala om – totalt livsfarligt) enduro is teh ####! :7
Gasa kan vilken apa som helst rakt fram..
/J
Edit – folk åker enduro på vintern med, det är tydligen nästan ändå roligare (med fulldubb naturligtvis). :7
Allt ni skriver nu får mig att fundera på en annan sak. Tänk vad otroligt många saker som förmodligen är skitroliga som man aldrig testat? Enduro har jag aldrig kört, inte snöskoter heller för den delen.
Säkerhetsaspekten med en sporthoj är ju helt klart en tankeställare, likaså hur man ska bli tillfredsställd på vintern (skoter? Ptja, om vi får en ordentlig vinter nån gång), och där har ju subban en klar fördel på båda sakerna. 🙂
Och på torsdag ska jag på ballongflygning (om vädret tillåter), man har ju läst på aftonblaskan att det kan sluta spännande också. Om än i något sävligare tempo än något motordrivet. Kamera medtages. 🙂
Du är välkommen att bjuda mig på en åktur. Och samtidigt förklara hur mycket pengar du lagt ner på bilen och sen motivera det mot de ca 50k som det kostar med båge och utrustning. :+ 🙂
Åktur, bjuder jag gärna på 🙂
Ha ha den där andra biten har jag aldrig och kommer aldrig heller försöka rättfärdiga för någon annan då man knappt kan rättfärdiga det för sig själv. Jag ser det bara som ett grymt stort intresse som tyvär kostar alldeles för mycket pengar och kräver en hel del uppoffringar. Alla har vi våra bördor här i livet 😀 😉 Men så länge man inte åker på några tråkiga överaskningar så är jag mer än nöjd 😉 🙂
Edit: Annars när vi ändå är inne på göra roliga saker, åka riktig tävlings gokart ger en grym andrenalinkick. Har testat ett par ggr var iofs ett antal år sen och måste erkänna att jag knappt vågade hålla gasen i botten på rakorna 😉 Kommer garanterat göra det igen
/r
specialized
Efter att ha kört både GSX-R750 -04 och Honda XR650-05 så tycker jag
att båda typer av hojar har sin tjusning.120 Km/h på 1:ans växel på GSX-R:en är kul 🙂
Likväl enduroslingan på XR:en…Dessutom så går det att svänga med en R- hoj, de är tom. gjorda för det 😉
Hade man bara haft MC-körkort så…;)
Mvh.Mattias – http://www.garaget.org/?car=18857
———————————-
SS @ en halv förmiddag inklusive 3 snurrningar 😉Åktur, bjuder jag gärna på 🙂 Ha ha den där andra biten har jag aldrig och kommer aldrig heller försöka rättfärdiga för någon annan då man knappt kan rättfärdiga det för sig själv. Jag ser det bara som ett grymt stort intresse som tyvär kostar alldeles för mycket pengar och kräver en hel del uppoffringar. Alla har vi våra bördor här i livet 😀 😉 Men så länge man inte åker på några tråkiga överaskningar så är jag mer än nöjd 😉 🙂 Edit: Annars när vi ändå är inne på göra roliga saker, åka riktig tävlings gokart ger en grym andrenalinkick. Har testat ett par ggr var iofs ett antal år sen och måste erkänna att jag knappt vågade hålla gasen i botten på rakorna 😉 Kommer garanterat göra det igen/r
Jag nöjer mig med åkturen 😉
Tävlingskart läggs till listan över saker att pröva, låter skoj. Likaså t.ex. Radical eller någon annan liten banraket skulle man ju vilja pröva på. Det finns så mycket! 🙂
Tävlingskart läggs till listan över saker att pröva, låter skoj.
Jag kan också hålla med om njutningen med en tävlingskart…i mitt fall var det dock bara en 100 CC (kallad Class A), men jag kan lova att det gick undan på Järfällabanan…och ett ohyggligt grepp i kurvorna. Draget rakt fram i en 250 cc ”super”kart måste vara hejdlöst. I slutet på 80-talet så testade Teknikens Värld en superkart. De mätte upp 0-100 km/h på 2.35 sekunder och 270 km/h i toppfart. Dessa noteringar är ju ruggiga i sig, men tänk vad som har hänt med 250 cc motorerna på 20 år…
Grusdraparn
/J
Edit – folk åker enduro på vintern med, det är tydligen nästan ändå roligare (med fulldubb naturligtvis). :7Check! 😀
Svinball är det till och med 🙂/K – provar gärna lite olika typer av fortskaffningsmedel, ruskigt sugen på en hybrid dvs Super 7 med Huyabusamotor
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.