Många minns nog min bästa vän Joel.
Den lille glade killen som följde mig överallt, på våra träffar, fester, till vardags och inte minst till skogen där vi tillbringade många timmar tillsammans i väntan på de stora grisarna och älgarna.
Några minns han från träffen i Olofsröm där han markerade framhjulet på en corvett att den minsann inte passade in bland imprezorna med ett jubel som följd.
Ni som kände Joel och mig lite mer förstår nog kanske hur tomt det varit på armen de senaste nätterna.
I fredags kväll tog han sin vanliga lilla runda när något gick snett. När han inte kommit tillbaka efter jag ropat på honom började jag leta, hörde honnom skrika några gånger så ja hämtade ficklampan och började leta bland de ca:100 kräftdammarna på andra sidan vägen men när jag hittade han va det för sent. Detta kommer jag få leva med resten av livet.
Så nu vet ni varför han inte är med nästa gång vi träffas.